Pablo Diego Josee Francisco de Paula Juan Nepomuceno Mareea de los Remedios Cipriano de la Sant??sima Trinidad Martyr Patricio Clito Rueez y Picasso (25 October 1881 C 8 April 1973) was an Andalusian-Spanish painter, draughtsman, and sculptor. As one of the most recognized figures in twentieth-century art, he is best known for co-founding the Cubist movement and for the wide variety of styles embodied in his work. Among his most famous works are the proto-Cubist Les Demoiselles d Avignon (1907) and his depiction of the German bombing of Guernica during the Spanish Civil War, Guernica (1937). Picasso was baptized Pablo Diego Josee Francisco de Paula Juan Nepomuceno Mareea de los Remedios Cipriano de la Santesima Trinidad Clito, a series of names honouring various saints and relatives. Added to these were Rueez and Picasso, for his father and mother, respectively, as per Spanish custom. Born in the city of Melaga in the Andalusian region of Spain, he was the first child of Don Josee Ruiz y Blasco (1838?C1913) and Marea Picasso y Lepez. Picassoes family was middle-class; his father was also a painter who specialized in naturalistic depictions of birds and other game. For most of his life Ruiz was a professor of art at the School of Crafts and a curator of a local museum. Ruizes ancestors were minor aristocrats. The young Picasso showed a passion and a skill for drawing from an early age; according to his mother, his first words were epiz, pize, a shortening of lepiz, the Spanish word for epencile. From the age of seven, Picasso received formal artistic training from his father in figure drawing and oil painting. Ruiz was a traditional, academic artist and instructor who believed that proper training required disciplined copying of the masters, and drawing the human body from plaster casts and live models. His son became preoccupied with art to the detriment of his classwork. The family moved to La Coruna in 1891 so his father could become a professor at the School of Fine Arts. They stayed almost four years. On one occasion the father found his son painting over his unfinished sketch of a pigeon. Observing the precision of his sones technique, Ruiz felt that the thirteen-year-old Picasso had surpassed him, and vowed to give up painting. In 1895, Picasso seven-year old sister, Conchita, died of diphtheria - a traumatic event in his life.After her death, the family moved to Barcelona, with Ruiz transferring to its School of Fine Arts. Picasso thrived in the city, regarding it in times of sadness or nostalgia as his true home. Ruiz persuaded the officials at the academy to allow his son to take an entrance exam for the advanced class. This process often took students a month, but Picasso completed it in a week, and the impressed jury admitted Picasso, who was still 13. The student lacked discipline but made friendships that would affect him in later life. His father rented him a small room close to home so Picasso could work alone, yet Ruiz checked up on him numerous times a day, judging his sones drawings. The two argued frequently. Picassoes father and uncle decided to send the young artist to Madrides Royal Academy of San Fernando, the foremost art school in the country. In 1897, Picasso, age 16, set off for the first time on his own. Yet his difficulties accepting formal instruction led him to stop attending class soon after enrollment. Madrid, however, held many other attractions: the Prado housed paintings by the venerable Diego Velezquez, Francisco Goya, and Francisco Zurbaren. Picasso especially admired the works of El Greco; their elements, like elongated limbs, arresting colors, and mystical visages, are echoed in Picassoes œuvre.   Related Paintings of pablo picasso :. | Family of Saltimbanques | The Actor | kvinna i bla klanning | Les Noces de Pierrette | les demoiselles,d avignon |
Related Artists:
Antonietta Brandeis
(1849, Miskowitz (Czech: Myslkovice) - 1920), was an Austrian painter.[1][2] Select Museum Collections: Museum Revoltella, Trieste
ROELAS, Juan de las
Spanish painter (c. 1560-1625).
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).